Recension: "Fläskets fascism"

Den 12 november 2016 kom en recension av Djurens förintelse skriven av Ludvig Fahlvik i Libertas - Socialdemokratiska Studentförbundets tidskrift. Där skriver han bland annat: 

"FÖRFATTARNA TAR INTE det ena förtrycket på större allvar än det andra. De förringar inte förintelsen; låter den inte bli en djurrättsrörelsens populistiska språngbräda. Tvärtom innebär jämförelsen en fördjupad förståelse och respekt för nazistregimens offer och konsekvenser. Läsaren lär sig om rådande becksvarta cynism och vidrighet både i Nazityskland och i våra slakterier, utan att det ena förtar det andra.

​OCH DET ÄR DETTA som är den viktiga lärdomen. De värderingar som vi benämner som fascistiska ligger latent i vårt moderna samhälle; fascism är inte någon begränsad avart man kan härleda till en särskild historisk person eller en särskild epok. Sådan demonisering är en försvarsmekanism. 1930-talets fascism artikulerade urgamla föreställningar och idéer, nazismens idégods var på intet sätt nytt eller färskt. Däremot gjorde historiska och materialistiska omständigheter det gynnsamt att artikulera dessa tankar partipolitiskt. Man måste vara otroligt naiv för att inbilla sig att fascismen och dess lära dog 1945. Den fascistiska potentialen omfattar allt, fascismens flisa finns i oss alla. Strindlund och Wig identifierar denna latenta fascism i djurindustrin och i vår kulturs syn på djur. Det betyder ingalunda att djurindustrin är den enda scen på vilken den latenta fascismens skådespel härjar i dag – djurindustrin är ett av många symptom på att fascismen varken föddes eller dog med Mussolini och Hitler."

och

"Det är en mänsklighetens spegel. Man hoppas att man befinner sig i lustiga husets förvrängande spegelsal, men reflektionen är allt för sann. Vår grymhet saknar proportioner. “Nazisterna hade inte slutit sina öron för samvetets röst. Men samvetet var nazistiskt”. Det är vår tid, våra förutsättningar, rådande ekonomiska, politiska och moraliska villkor som avgör vad som är moraliskt riktigt och inte. Vad vår samtids samvete tillåter skvallrar minsta charkdisk om. För oss politiskt aktiva är det viktigt att inse lagstiftningens normativa makt. Att förändra kulturmönster – som köttätande – tar ökänt lång tid. Beteendemönster påverkas inte av idealistiska strategier som att “prata om det”, “upplysa” eller “ta debatten”. Det är genom politiska beslut man förändrar samhället."

Hela recensionen finns här.