BOKEN
Djurens förintelse - människans nazism mot andra arter undersöker i detalj likheterna mellan den nazistiska ideologin och djurförtrycket, och mellan våldet mot andra, icke-ariska folk och det våld som människan utövar mot andra arter. Några exempel:
Argumenten som nazisterna använde för att döda judarna var enkla: ”Vi är arier, de är judar”, ”vi är mest värda”, ”vi har rätt att döda”. Idag betraktas den storskaliga uppfödningen och slakten av kycklingar, grisar och kor som vardaglig och normal. Men argumenten känns igen: ”Vi är människor, de är djur”, ”vi är mest värda”, ”vi har rätt att döda”.
De nazistiska förintelselägren, som Auschwitz och Treblinka, producerade lik. Offren fraktades, förvarades och dödades på sätt som påminner om hur människan idag producerar kött. Tusentals djur packas i trånga utrymmen och genomlider långa transporter. Slaktverksamheten är lika industrialiserad som nazisternas dödsfabriker.
Nazisterna formulerade en dödandets etik: så länge dödandet skedde ”humant” och utan lidande var det oproblematiskt, och förövarna kunde betrakta sig som goda. Många hävdar detsamma om djurens död. ”Human slakt” har blivit ett vedertaget begrepp.
Boken lyfter också fram andra omdebatterade frågor. Var Hitler-Tyskland, som det ofta påstås, en pionjärstat för djurens rättigheter? Förbjöd regimen djurförsök? Var Adolf Hitler, Heinrich Himmler och andra höga nazister etiska vegetarianer som värnade om djurs liv, samtidigt som de skickade miljoner människor i döden? Djurens förintelse angriper nazismen på ett nytt sätt. Strindlund och Wig menar att jämförelsen mellan den tyska nazismen och något som vi själva är inblandade i här och nu, gör att vi dels bättre kan förstå nazismen, dels att vi får syn på djurförtrycket: ”Genom jämförelsen sätts vår hantering av andra levande varelser in i ett sammanhang. Vi får en värdemätare på den. Om vår ideologi och praxis i grundläggande avseenden liknar nazismen ökar det moraliska trycket på oss. Att människans behandling av djur är dålig anser många, men kanske har vi inte förstått hur dålig.”
Bokens innehållsförteckning hittas genom att klicka på länken.
Läs inledning och första kapitlet av boken som text direkt här på hemsidan eller som pdf.
Här svarar författarna på varför de väljer att jämföra dåtidens nazism med dagens djurförtryck.
Lyssna gärna på den hittills längsta intervjun om boken som är gjord av podden Veganprat: del ett och del två.
Boken går att köpas genom Karneval förlag, Adlibris och Bokus.
Djurens förintelse - människans nazism mot andra arter undersöker i detalj likheterna mellan den nazistiska ideologin och djurförtrycket, och mellan våldet mot andra, icke-ariska folk och det våld som människan utövar mot andra arter. Några exempel:
Argumenten som nazisterna använde för att döda judarna var enkla: ”Vi är arier, de är judar”, ”vi är mest värda”, ”vi har rätt att döda”. Idag betraktas den storskaliga uppfödningen och slakten av kycklingar, grisar och kor som vardaglig och normal. Men argumenten känns igen: ”Vi är människor, de är djur”, ”vi är mest värda”, ”vi har rätt att döda”.
De nazistiska förintelselägren, som Auschwitz och Treblinka, producerade lik. Offren fraktades, förvarades och dödades på sätt som påminner om hur människan idag producerar kött. Tusentals djur packas i trånga utrymmen och genomlider långa transporter. Slaktverksamheten är lika industrialiserad som nazisternas dödsfabriker.
Nazisterna formulerade en dödandets etik: så länge dödandet skedde ”humant” och utan lidande var det oproblematiskt, och förövarna kunde betrakta sig som goda. Många hävdar detsamma om djurens död. ”Human slakt” har blivit ett vedertaget begrepp.
Boken lyfter också fram andra omdebatterade frågor. Var Hitler-Tyskland, som det ofta påstås, en pionjärstat för djurens rättigheter? Förbjöd regimen djurförsök? Var Adolf Hitler, Heinrich Himmler och andra höga nazister etiska vegetarianer som värnade om djurs liv, samtidigt som de skickade miljoner människor i döden? Djurens förintelse angriper nazismen på ett nytt sätt. Strindlund och Wig menar att jämförelsen mellan den tyska nazismen och något som vi själva är inblandade i här och nu, gör att vi dels bättre kan förstå nazismen, dels att vi får syn på djurförtrycket: ”Genom jämförelsen sätts vår hantering av andra levande varelser in i ett sammanhang. Vi får en värdemätare på den. Om vår ideologi och praxis i grundläggande avseenden liknar nazismen ökar det moraliska trycket på oss. Att människans behandling av djur är dålig anser många, men kanske har vi inte förstått hur dålig.”
Bokens innehållsförteckning hittas genom att klicka på länken.
Läs inledning och första kapitlet av boken som text direkt här på hemsidan eller som pdf.
Här svarar författarna på varför de väljer att jämföra dåtidens nazism med dagens djurförtryck.
Lyssna gärna på den hittills längsta intervjun om boken som är gjord av podden Veganprat: del ett och del två.
Boken går att köpas genom Karneval förlag, Adlibris och Bokus.
