Vissa ifrågasätter om det är rimligt eller bra att överhuvudtaget göra jämförelser mellan dåtidens nazism och dagens djurförtryck. Andra tycker att det är ovärdigt eller ett hån mot de som drabbades av nazismen. Här ger Henrik Wig och Pelle Strindlund, författarna till Djurens förintelse, ett svar på varför de valde att göra denna jämförelse:
Om jämförelsen mellan djurutnyttjande och nazism är ”ovärdig”, ”vidrig” eller om den innebär ”hets mot folkgrupp” är många skyldiga. Vi är nämligen långt ifrån de första som gör parallellen. Till de svenska rösterna räknas författaren Sara Lidman, filosofen Torbjörn Tännsjö, författaren och samhällsdebattören Eva Moberg, poeten Göran Palm och matetnologen Håkan Jönsson. I en intervju säger Jönsson så här om djurens villkor: ”när det gäller fjäderfä så är det på en nivå som faktiskt inte är långt ifrån Nazityskland”. I ett internationellt perspektiv kan exemplen mångfaldigas. Dan Cohn-Sherbok, judisk rabbin och professor i judaistik, skriver: ”I mina ögon är djurfabriker jämförbara med koncentrationslägren”. Hos Isaac Bashevis Singer återkommer jämförelsen ständigt. Från romanen Fiender: ”Varje gång Herman bevittnade slakt på djur slogs han av samma tanke – i sitt uppträdande mot djuren var alla människor nazister. Det välbehag med vilket människan behandlade andra arter precis som hon behagade var ett utmärkt exempel på den mest extrema rasteori – principen att makt är rätt.” Också Singer var jude.
Men att fler än vi gör jämförelsen innebär förstås inte att den är oproblematisk. Om nazismens offer och deras lidande reduceras enbart till en retorisk figur, en bild, för att kasta ljus över andras lidande, kan detta ge känslan av att erfarenheten utnyttjas för en annan grupps räkning. Det ursprungliga övergreppet fortsätter, nu i en annan form. Om det är detta som sker i Djurens förintelse får andra bedöma, men det är inte vår avsikt.
Vi vill bort från den svepande och oprecisa användningen av nazismen. Vi vill undersöka om Singer verkligen har rätt: Vilka är likheterna mellan nazism och behandlingen av djur? Kan man verkligen, som så många gjort, säga att människor är nazister gentemot djur? Genom en systematisk och detaljerad genomgång kan nazismen kasta ljus över vår egen praxis. Jämförelser hjälper oss att förstå – även om de också avslöjar obehagliga överensstämmelser mellan egna tankemönster och den nazistiska ideologin, mellan det våld vi utövar mot andra arter, och det nazistiska våldet mot andra, icke-ariska, folk.
Vi vill också något mer. Genom att jämföra nazismen med något vi själva är involverade i, snarare än att reflexmässigt ta avstånd från den, tror vi att vi bättre kan begripa oss på nazismen och dess mekanismer. Detta är önskvärt. Att förstå nazismen är en av de viktigaste utmaningarna för oss, inte minst för att kunna hindra nazism från att få grepp om människor och samhällen.
Man kan alltså uppleva parallellen som frånstötande – om den behandlar de många offren för nazismen enbart som medel. (För att kunna säga något om vår bok härvidlag, måste man nog först läsa den.) Det finns också en annan förklaring: anstötligheten ligger i att det är just djur som finns med i jämförelsen. Eftersom djur anses mindre värda och deras upplevelser traditionellt betraktas som mindre viktiga än människors, är jämförelsen kränkande. Kan det vara sådana outtalade idéer som ligger bakom upprördheten? I så fall är varje jämförelse mellan vad som drabbar människor och vad som drabbar djur diskvalificerad redan från start.
Om jämförelsen mellan djurutnyttjande och nazism är ”ovärdig”, ”vidrig” eller om den innebär ”hets mot folkgrupp” är många skyldiga. Vi är nämligen långt ifrån de första som gör parallellen. Till de svenska rösterna räknas författaren Sara Lidman, filosofen Torbjörn Tännsjö, författaren och samhällsdebattören Eva Moberg, poeten Göran Palm och matetnologen Håkan Jönsson. I en intervju säger Jönsson så här om djurens villkor: ”när det gäller fjäderfä så är det på en nivå som faktiskt inte är långt ifrån Nazityskland”. I ett internationellt perspektiv kan exemplen mångfaldigas. Dan Cohn-Sherbok, judisk rabbin och professor i judaistik, skriver: ”I mina ögon är djurfabriker jämförbara med koncentrationslägren”. Hos Isaac Bashevis Singer återkommer jämförelsen ständigt. Från romanen Fiender: ”Varje gång Herman bevittnade slakt på djur slogs han av samma tanke – i sitt uppträdande mot djuren var alla människor nazister. Det välbehag med vilket människan behandlade andra arter precis som hon behagade var ett utmärkt exempel på den mest extrema rasteori – principen att makt är rätt.” Också Singer var jude.
Men att fler än vi gör jämförelsen innebär förstås inte att den är oproblematisk. Om nazismens offer och deras lidande reduceras enbart till en retorisk figur, en bild, för att kasta ljus över andras lidande, kan detta ge känslan av att erfarenheten utnyttjas för en annan grupps räkning. Det ursprungliga övergreppet fortsätter, nu i en annan form. Om det är detta som sker i Djurens förintelse får andra bedöma, men det är inte vår avsikt.
Vi vill bort från den svepande och oprecisa användningen av nazismen. Vi vill undersöka om Singer verkligen har rätt: Vilka är likheterna mellan nazism och behandlingen av djur? Kan man verkligen, som så många gjort, säga att människor är nazister gentemot djur? Genom en systematisk och detaljerad genomgång kan nazismen kasta ljus över vår egen praxis. Jämförelser hjälper oss att förstå – även om de också avslöjar obehagliga överensstämmelser mellan egna tankemönster och den nazistiska ideologin, mellan det våld vi utövar mot andra arter, och det nazistiska våldet mot andra, icke-ariska, folk.
Vi vill också något mer. Genom att jämföra nazismen med något vi själva är involverade i, snarare än att reflexmässigt ta avstånd från den, tror vi att vi bättre kan begripa oss på nazismen och dess mekanismer. Detta är önskvärt. Att förstå nazismen är en av de viktigaste utmaningarna för oss, inte minst för att kunna hindra nazism från att få grepp om människor och samhällen.
Man kan alltså uppleva parallellen som frånstötande – om den behandlar de många offren för nazismen enbart som medel. (För att kunna säga något om vår bok härvidlag, måste man nog först läsa den.) Det finns också en annan förklaring: anstötligheten ligger i att det är just djur som finns med i jämförelsen. Eftersom djur anses mindre värda och deras upplevelser traditionellt betraktas som mindre viktiga än människors, är jämförelsen kränkande. Kan det vara sådana outtalade idéer som ligger bakom upprördheten? I så fall är varje jämförelse mellan vad som drabbar människor och vad som drabbar djur diskvalificerad redan från start.
